Alarmerande siffror inom socialtjänsten

Inom socialtjänsten och flertalet andra yrkesområden har vi arbetstagare/socialsekreterare inte nämnvärd mycket tid till eftertanke och än mindre till etiska frågeställningar. I dagens budgettänkande och toppstyrande verksamheter så ska man agera handfast, enligt lagar, förordningar, propositioner och riktlinjer. Vi ska även agera enligt kvalitetsgarantin och för guds skull glöm inte tillgänglighetspolicyn...

Vi socialsekreterare vill även tänka på etik och moral. Men då är det vi själva, vi arbetstagare som tänker, inte ledningen/politikerna. Det saknas diskussionsutrymme till etiska frågor. Vi får bolla tankar med oss själva eller med kolleger på privattid - kvällstid.  För att underlätta er vardag lite så har Socialstyrelsen samlat frågeställningar och diskussioner kring "Etik inom socialtjänsten". Håll till godo, här är kvällslektyren: http://www.socialstyrelsen.se/etikisocialtjansten

Speciellt i början (första 6 mån - 1 år) men även löpande under sin tjänstgöring sitter socialsekreteraren ofta över på jobbet för att försöka hinna med. Socialsekreteraren gör upp en dagsplan vad som skall göras och gör en prioriteringsordning. Men så slutar nästan varje dag likadant - man går hem, mår dåligt när man inte hinner med det man tänkt sig. Kollegerna säger: Du kommer aldrig bli klar och högen på skrivbordet finns kvar även imorgon. Du är inte unik att inte hinna med. Välkommen till socialtjänsten. Eller den här klichén.. det gäller att kunna prioritera. Vem är viktigast, vilket problem är mest akut? Vem skriker högst?

Man erbjuds hjälp från sin chef att prioritera men sen får man höra.. ni MÅSTE göra det och det och det och DET... Men någonstans måste vi ju prioritera svarar vi.. vi hinner inte med! Hallå, någon som hör mig?

Akademikerförbundet SSR och Novus har gjort en undersökning som bland annat påvisar att i Stockholm stad uppger 78 procent av socialsekreterarna att arbetsbelastningen är hög eller mycket hög. Strax över hälften menar att situationen är så ansträngd att man inte klarar av att hålla en rättssäker verksamhet. Bara 7 procent anser att det är klienternas behov som får styra. Två tredjedelar menar att det är kommunens budget som styr vilka åtgärder som sätts in.

Undersökningen visar vidare att över 70 procent av socialsekreterarena funderat allvarligt de senaste två åren på att söka arbete utanför socialtjänsten. Är inte det alarmerande och något politikerna bör ta på högsta allvar? Socialtjänsten/Kommunen är den sista skyddande barriären.. Men vad gör vi när översvämningen tar sig över alla sandsäckar vi socialsekreterare skuffat upp för den befintliga barriären som ledningen gett oss. Barriären som vi med all kraft och energi försöker täppa igen.. Barriären håller inte! Kommunens yttersta ansvar fungerar inte fullt ut som vi socialsekreterare önskar och vill. Hur många socialsekreterare ska ge upp yrket - att hjälpa de som behöver vårt stöd?

http://www.akademssr.se/text/socialtjansten-i-stockholm-resursbrist-hotar-rattssakerheten